Som ni säkert har sett här i bloggen så är Masken jätteduktig på att virka. Det är inte jag, men ibland ger jag mig på det ändå. Jag borde nog testa att virka något större, med repetitivt mönster, för att få in lite flyt i virkandet, men … amigurumis är ju så söta att det är svårt att hålla sig från att försöka virka dem! Det tar dock väldigt lång tid för mig, för efter si så där två varv brukar jag få ont i händerna och behöva en paus (jag håller ju så krampaktigt i virknålen!) och då kommer man inte framåt i något större tempo. Dessutom säger Masken att jag virkar åt fel håll … och av någon anledning tycker jag att mina figurer alltid blir mindre än vad det är meningen …
Nåja, här har jag virkat efter ett mönster från boken “Virka Amigurumi” av Mia Bengtsson och det blev en liten gris. Jag gjorde nog tio försök att få till öron innan jag gav upp och lät Masken hjälpa mig. Så resten utav grisen är virkad av mig, men öronen är virkade av Masken, och är egentligen bäveröron enligt mönstret. De hade alldeles runda öron i grismönstret, och grisar har ju inte runda öron! Jag använde brads för att göra ögonen och nosen (knappbraden var ju perfekt som grisnäsa!) och sedan hittade jag en bit rutigt tyg, som blev över då jag sydde vår julgris, och så fick grisen en liten scarf … Då såg den plötsligt ut som en liten bonde, tyckte jag, så den fick bli fotograferad tillsammans med Sigrids leksakstraktor!
